Väldigt ofta glömmer jag att Elin nu kan förflytta sig. Idag hade jag lämnat servetter framme och dom blev snabbt en kul leksak. Elin tog en, rev sönder och tog sedan en ny som också revs sönder osv. Än så länge kommer hon bara baklänges och när hon kommit alldeles för långt bak för att nå sina leksaker utbryter lite smått panik. Och ju mer hon sprattlar och kämpar för att nå dom, ju längre bak kommer hon och tillslut ser hon ingen annan utväg än att skrika rakt ut och hoppas på att få lite förstärkning. Likadant är det om det är något som tar stopp. Ganska ofta är det en vägg som kommer i vägen, men ibland står stolar och bord också som hinder. Och det värsta av allt: blöjan. Hade det inte varit för att den tar så stor plats hade Elin klarat att backa in under både nedersta trappsteget ochatt ta sig in under soffan.