Sist vi var i Kullaberg var Elin jättegrinig, så henne lämnade vi hemma denna gången. Farmor passade henne och förde detaljerade anteckningar på allt dom hittade på. Elin åt, sov och lekte. Så man skulle kunna säga att hon hade det precis som vanligt men med den väsentliga skillnaden att hon fick hur mycket uppmärksamhet hon ville från sin farmor.

Klättringen gick bättre denna gången. Jag fastnade inte på toppen av något "berg" (haha, var nog sådär 2,5 m högt klippblock, men det kändes mycket högre då) som sist. Jag klättrade först två leder som skulle vara "lätta" som kanske var 8 m, det var inte så jätte jobbigt. Men när jag skulle prova klättra upp på ett sälle där det var 20 m högt märkte jag att antingen är jag alldeles för tung eller så saknas det en hel del muskler. Jag blev trött och orkade inte så fick ta en liten paus mitt på bergväggen. Då hör jag även Johan ropa nerifrån att jag skulle vinka till turistbåten som körde förbi berget jag hängde på. Vad tänkte han på egentligen!? Jag kunde ju inte bara släppa taget och vinka...

Vägen från parkeringen till bergen i Kullaberg består av en brant uppförsbacke, jag flåsade riktigt ordentligt men pga av alla nyckelpigor gick det inte att andas med munnen. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så mycket nyckelpigor. Dom var överallt. Var man än tittade var det nyckelpigor. På endel sträckor gick det inte ens att se asfalten, utan det var helt rött. Hela luften var full, överallt var dom. Och det värsta av allt, dom bits. Är det nu någon som får för sig att säga att nyckelpigor inte bits. Kom till Skåne. Jag trodde inte heller på det först. Dom sa det på nyheterna och det stod i tidningen. Det är så mycket nyckelpigor att maten inte räcker till, så dom biter allt som de kommer åt. Har själv aldrig hört talas att att nyckepigor bits tidigare , men jag har upplevt det själva och dom bits verkligen. Så förutom alla blåmärken och rivsår efter klättringen på armar och ben är jag dessutom helt sönderbiten av nyckelpigor.

Tänk om Elin varit med. Det hade aldrig gått, vilken tur att hon var hemma.

Vi har inga klätterkort. Jag tog några kort på nyckepigorna, men det syns inte alls på korten hu många dom verkligen var. Johan tog sen kameran och la i sin ficka. 

När jag klättrade så säkrade han mig och kunde inte släppa repet för att ta kameran och när han klättrade, ja då åkte ju kameran med honom upp....

             

 

När vi kom hem igår var vi helt slut. Det var tur att Elin också var trött så vi kunde lägga oss tidigt.

Idag har vi inte hittat på så mycket. Eftersom Elin somnade tidigt igår så vaknade hon också tidigt idag. Redan kl 6. USCH, det var lite jobbigt ;-)

Vi hoppade över morgonpromenaden idag, men tog igen det under eftermiddagen. Vi gick en långa runda som tog 3 timmar. Var tvungen att gå så långt så jag kunde lyssna klart på ljudboken jag börjat på, den blev jätte spännande på slutet.

 Nu är vi trötta igen. Elin har redan somnat och Johan ligger i soffan och försöker hålla sig vaken. Själv är jag helt slut och så har jag träningsvärk i hela kroppen. Jag har till och med träningsvärk där jag inte ens har några muskler, känns det som iallafall. Jag misstänker att Elin kommer vakna tidigt imorgon också eftersom hon stängde sina blå redan vid 20.30 idag, så det är nog dags för Johan och mig att också gå för att sova nu.