Idag var det uppställning kl 7:41. 2 minuters sovmorgon jämfört med igår....Jippi...
Efter lunch idag så åkte vi till bokskogen. Igår fick jag den briljanta iden att Elin och jag skulle ta med vårt mellanmål och samtidigt få lite motion. Jag hade i min plan tänkt att vi skulle ta oss runt 1 mil slingan och stanna och äta efter att vi hade gått 6,5 km. Elin skriker ju alltid när vi är i skogen och idag var inget undantag. Hon började redan i bilen påväg dit, men hon lugnade faktiskt ner sig efter ett tag. Jag kan ju berätta att det där med att åka till skogen, det var inte bara vi som hade det på schemat idag. Hela Malmös befolkning, tänkte likadant. Eller jag kan nog till och med sträcka mig till att nästan varje invårnare i hela skåne var i Torup idag. Jag har faktiskt aldrig i hela mitt liv sett så mycket bilar på en och samma gång som jag gjorde på parkeringen och längst vägen, men vi hade tur och kom precis när en annan bil fått nog och åkte så vi fick parkering fort.


Sen var det ju det där med Eln och skogen. Det var jättemycket folk i skogen och vi gick väldigt mycket fortare än alla andra så vi fick ju köra om. Elin var glad, skrattade och vinkade till dom. Ingen verkade bry sig, inte förrän vi gick förbi några personer som nog bor i Rosengård. Dom blev arga för at Elin skrattade och så sa dom något som i mina öron lät som bla, bla, bla. Fattade alltså ingenting, men långfingret är ju internationellt så det forstod jag ;-)


Elin började skrika så vi fick stanna för hennes mellanmål. På skyltarna stod "återstående längd 7500m" så det blev alltså stopp långt innan planerat.
Elin fick Nestles nyhet som jag tror heter jogolino. Vi fick 100:- i något så fint som lojalitespremie från nestle så vi var ju tvugna att handla. Jogolino är vanlig yoggi och den smaken Elin fick var jordgubb och banan, jag tycer den smakar jättegott och hoppas varje gång att Elin inte ska äta upp allt så jag får ta resterna. Fast Elin tycker också om den och lämnar inte en droppe yoggi över till mig.
Vi fick ju sätta oss längst stigen för att äta och eftersom det var så mycket folk som gick förbi hela tiden hade Elin fullt upp med att skratta och vinka. Att vikna och skratta och samtidigt äta var inget som gick fort så det blev ett långt stopp innan vi kunde gå vidare.


Elin har ingen förkylning kvar, men det har jag. Är helt tung i huvudet, har en näsa som rinner hela tiden och trött som tusan är jag. Jag märkte ju efter 7 km att jag inte riktigt var i form för att gå en hel mil. Men vad skulle jag göra nu mitt i skogen. Kunde ju inte vända, det hade ju barit längre så fick bita ihop och fortsätta. Jag satte mig  och åt mitt mellanmål som var äggmackor och varm oboy. Elin sov under tiden i vagnen och det fick mig att tänka på att hon skulle ju vara vaken resten av kvällen så jag kunde ju inte få vila någonting när vi kom hem. Då tänkte jag faktiskt att det skulle vara bra att ha mormor & morfar eller farmor & farfar lite närmare så dom hade kunnat ta Elin ett tag.


Ja, vi var ju tvugna att fortsätta eftersom det inte fanns något alternativ.
Nu kommer det nog inte vara någon annan än Johan som förstår var på slingan jag är, men jag chansar iallafall.
Varenda gång jag gått eller sprungit i skogen innan har jag klurat på en liten genväg. När man går på raksträckan efter dom 2 husen, raksträckan innan sista backen innan man kommer till åkern så finns det en väg på väster sida och innan husen går det en väg till vänster. Eftersom man efter husen gör en vänstersväng (man kan säga att det blir som en U-sväng) har jag många gånger funderat på om inte den där vägen till vänster är en liten genväg. Idag var jag trött och orkade inte gå så mycket längre så jag chansade. Gick och gick och gick, men ville inte vända för jag tänkte att snart är jag nog framme på rätt stig igen. Efter en lång stund var jag framme. Tjohoo, det funkade. Jag har hittat en genväg i skogen jippi. Jag gick lite på stigen och fick se skylten "återstående längd 6500m" men va fan.... Innan min genväg stod det ju "återstående längd 3000 m". DET VAR INGEN GENVÄG!!!! Typiskt, det blev verkligen en senväg.
Ni fattar nog att vi helt enkelt fick vända.






När vi kom hem var jag ju väldigt trött och slumrade till under tiden jag lekte med Elin. Jag låg på hennes lekmatta och lånade hennes sittpuff som huvudkudde. Vaknade efter ett tag omgiven av leksaker och märkte att jag förvandlats till en klätterställning. Jag låg på sidan och hade Elins ena fot på min kind och den andra på min axel och så stod hon lutad framåt och höll i sig i sin leksakslåda.