Lucia: Igår var det bara 1 vecka kvar tills den lilla bebisen fyller 2 år! Tiden går fort. Det var ju även lucia, och det firade Elin och jag med 2 st luciatåg. Det första tåget, det var Elin med i. Klockan 16, precis när det blivit mörkt ute så var det luciatåg på Elins dagis. Ett luciatåg som var ute. Fröknarna hade gjort tomten jättemysig med massa maschaller och lyktor i träden och när alla föräldrarna samlats på baksidan så kom det söta lilla luciatåget. Elin stod snällt med och sjöng med i alla sånger dom övat på, tills hon såg mig. Då lämnade hon luciatågen skrek hem och sedan vände hon sig om aoch sa hej då barnen. Men vi skulle ju inte hem. Efter luciatåget var det glögg och pepparkake mys inne på dagiset så där stannade vi tills det var dags att åka till kyrkan och titta på Svedalas luciatåg. Elin och jag satte oss längst bak i kyrkan så vi skulle kunna springa ut utan att störa när Elin tröttnat. Luciatåget kom in, sen tröttnade Elin. Hon ropade, hej då SIA, vinkade och sedan tyckte hon att det var dags att åka hem.
Och snart, redan på fredag, då blir det julfest på dagis. Det ska visst komma en tjock skäggig gubbe med röda kläder och ge barnen julklappar. Så det blir två paket att ta med hem den dagen. Julklapp och Elins födelsedagspresent. För på måndagen, den dagen hon fyller år så är hon ledig. Hon är faktiskt ledig från dagis resten av året när vi går därifrån på fredag eftermiddag. Jag vet vad hon kommer att få i födelsedagspresent, men julklappen blir en överraskning.

Dagis: Johan och jag har varit på utvecklingssamtail på Elins dagis. Fröken berättade att Elin utvecklats så mycket att hon får byta grupp, till mellangruppen istället för att stanna i lilla gruppen som hon tillhör idag. Men det äar bara på morognsamlingen, gympan och vid lunchen som är i grupperna, annars är alla samlade. I mellangruppen går Elins allra bästa kompis också så det var lite det som också gjorde att fröknarna vivlle att hon skulle byta.

Motoriken var det inte heller något fel på. Hon imponerade när det gäller finmotoriken med att b.la hålla ritpennorna precis på det sätt som vuxna håller i en penna och skriver, inte med hela handen som barn annars gör.

Empati var också något hon utvecklat. Är ett barn ledset så slutar Elin med hon håller på med och springer fram till det ledsna barnet. Kan hon inte trösta det så hämta hon en fröken.

Nasse: Förra veckan tog Elin och jag tåget in till stan, vi skulle provåka citytunneln. Men vi ändrade oss och gick istället från centralen till Hansa. När vi kom fram och jag skulle ta av Elin hennes vantar och mössa upptäckte jag något förskräckligt. NASSE VAR BORTA. Det var bara att traska samma väg tillbaka och hoppas på att hitta honom. Och det gjorde vi, nästa nere vis centralen satt han på en trappa. Det var iallafall någon som sett honom och lyft upp hohom från trottoaren. Nu blir det nog till att sätta på en av Elins namnlappar med telefonnummer för vad skulle vi göra utan Nasse.





Nu har farfar, mormor och morfar väntat länge påbilder, så det blir ett par idag. Men ni får ha överseende med dom röda ögonen, finns ingenting installerat på denna dator så att jag kan fixa dom...