Då har det blivit 20 december ännu en gång och alltså den 2:a födelsedagen för Elin. Det blev inte riktigt som förra året, då Johan och jag väckte Elin med sång och paket. I år steg Elin upp kl 5:30, gick till datorn och satte igång Lala-Po (Teletubbies). Efter ett tag kom hon in och väckte mig, hon hade råkat spilla vatten på hela sig när hon skulle dricka och ville ha en ny tröja. Jag fick snällt stiga upp och fixa detta och när jag hämtade tröjan hittade Elin sina paket. Klockan var nu lite innan 6 och det fanns inte en tanke på att det var dags att öppna dom, för jag var trött. Elin tittade snällt vidare på Lala-Po istället och vid sjutiden tyckte hon att det var dags för paket och alla barnen att komma. Nu var det så att alla barnen var här igår, men Elin ville ha hit dom idag igen.
Elin fick iallafall öppna sina paket sen gick hon och Johan upp, jag sov vidare. Jag hade bestämt att jag skulle sova åtminstone till kl 9 så när Elin och Johan kom och tyckte det var dag för mig att stiga upp berättade jag om min plan. Johan skrattade och sa att klockan var 8:58, då fick jag snabbt tänka om och ändra min tid till kl10!

Efter att ha lekt med Elins nya leksaker ett tag så hoppade vi in i bilen för att åka till stan. Vi tog vägen via optiken och hämtade mina nya glasögon, sen skulle Johan leka (som vanligt), handbromssladd i rondellen, men det var mycket halare än han trodde så det blev några varv och det slutade med att vi hamnade mot fördriktningen. Fick helt enkelt köra ett extra varv i rondellen för att komam rätt. Elin hade skitkul, resten av vägen till stan satt hon och sa, Bilen, runt, runt, runt. Japp, bilen snurrade runt, runt, runt.

Det tog 16 månader, men sen blev även plutten sjuk. 3-dagars febern var den första bansjukdomen hon inte lyckades stå emot. Hon fick vara hemma från dagis idag också och jag fick jobba 15:30-20 så ingen här som klagar iallafall. Idag pratade vi med BVC och vår sköterska där kunde inte så mycket så hon kollade upp fakta på internet när jag väntade i luren. Hon kom  fram till att Elin kunde gå till dagis imorgon. Så nu får vi se hur länge det vara innan nästa sjukom kommer. Vattkoppor är det då som står på tur, det går på dagis fick jag veta idag när jag pratade med dom.

Idag på Elins 16 månaders dag var vi (precis som igår) ute och lekte i sandlådan. Elin bakade kaka efter kaka. Det är en av fröknarna på dagis som alltid sitter i sandlådan och bakar kakor med barnen. Elin kan också. Hon fattar till och med att hon måste platta sanden med spaden innan hon vänder spannen. När hon vänt spannen så slår på utsidan av spannen med spaden så sanden släpper och sen kommer det spännande. Hon lyfter försiktigt på spannen och böjer sig ner för att kika in och se om sanden släpper eller om hon måste slå lite till.

Mer saker Elin kan som jag glömde igår, det är att titta på flygplan. Hör hon ser ett flygplan tittar hon uppåt tills hon ser det och då pekar hon på det. Men det är ibland lite svårt att höra skillnad på flygplan och bilar....

Igår var det 15 månader sedan det var lördagen 20 december 2008, så igår blev Elin alltså 15 månader gammal!

I fredags kväll hade vi en liten madam här som inte ville sova och som då också höll sin pappa vaken. Dom tittade på Teletubbies ända tills klockan var 03:15. Jag sov för längesedan och Johan var trött, men Elin ville absolut inte sova. Hon som brukar slockna redan vid 19-tiden.
Johan tröttnade på vara uppe vid lite efter tre och la ner en protesterande Elin i sängen. Hon somnade efter ett tag, men var vaken, pigg och glad vid 8 på lördagsmorgonen. Så en liten stund hann jag träffa henne innan jag gick till jobbet. Och sen, efter jobbet, då körde jag direkt till farbror Fredrik och tant Linda och såklart kusin Nils. Johan och Elin var redan där och Johan hade till och med tagit sig en liten kvälls lur i deras soffa. När jag kom så dukades maten fram. Elin övar på att äta själv, men när vi är borta kan vi inte låta henne kladda så det blev inget med det igår. Det serverades stek och ungstekta grönsaker. Det var lite svårt för Elin. Hon är bekväm och tyckte det var alltför jobbigt att tugga köttet, så det blev en burk med mat till Elin istället. Nils satt också med vi bordet, men han blev trött och hungrig ganska snabbt så han fick sin mat och sen somande han.

Elin var senare på kvällen trött och ramlade en massa gånger, och är hon trött så gör det alltid extra ont när hon ramlar. Stora krokodiltårar rann ner för hennes kinder några gånger och alla var vi oroliga för att hon skulle väcka Nils. Men icke, han sov så gott. 
Det belv en sen kväll igår också, Elin hamnade i säng ungfär vid 22.

Idag vaknade hon vid 8 och hann få frukost av mig innan jag var tvungen att åka till jobbet. Och idag, då kom Elin och Johan och hälsade på. Dom skulle nog egentligen hälsa på mig, men alla ville ju hälsa på Elin så dom fick gå en runda i butiken och hälsa.
När jag var hemma vid 18:30 blev det en löprunda. Elin och Johan cyklade och jag fick springa. Hemma igen blev det välling och sängen för Elin, duschen för mig och spisen för Johan Och längre än så har vi inte kommit. Elin sover, jag är nyduschad och Johan.... han står forfarande vid spisen.


Imorgon börjar en ny vecka och det blir ännu en dagisvecka!

För 1 år sedan hände följande:

Jag varknade vid 5 tiden och behövde gå och kissa. När jag reste mig upp från sängen så gick vattnet. Inget mer med det. Jag gick på toaletten och gick och la mig igen. Vid 9 tiden steg Johan och jag upp sen åkte vi till Hornbach där vi skulle träffa Johans pappa. Dom handlade och jag åkte hem igen. Johan och hans pappa skulle åka till lägenheten och bygga kök.

Vi hade fått lära oss på föräldrarutbildningen att man skulle ringa förlossningen när vattnet gått. Jag ringde vid ungefär 11 och dom berättade att vi skulle kommain under eftermiddagen för en undersökning och om allt var ok då fick man åka hem igen. Vid 15 hade jag tråkigt och ringde Johan som kom hem. Vi åkte till McDonalds för att äta och passade även på att posta våra julkort på vägen till Lund. På förlossningen gjorde dom en undersökning och tog CTG. CTG var normalt och vattnet hade ine alls gått enligt barnmorskan som gjorde undersökningen. Jag var inte öppen någonting och enligt henne skulle det ta flera dagar till innan Elin var född. Då var klockan 19 och vi åkte sen hem igen.

Vi lagade mat och det blev, hör och häpna, potatismos och falukorv! Under tiden jag sklalade potatisen så fick jag ont i ryggen så Johan tog över. Vi satt sen i soffan och åt och jag fick mer ont i ryggen. Vid 21 började Die Hard på tv och i såg en stund på den innan jag fick så ont överallt at det varken gick att sitta eller stå upp. 
Det gjorde ont hela tiden och det var inte alls så att det kom en värk och sen var det lugnt ett tag som vi hade fått lära oss. Det gjorde bara ont. Vi ringde förlossningen och fick prata med den barnmorska som lite mer än 2 timmar skickat hem oss och hon svarade bara att det var inte dags ännu för så fort går det inte.

Jag lyckades ändå tjata mig till att vi skulle få komma in igen. Påvägen från soffan till hallen passerade vi toaletten och jag var tvugen att sätta mig och vila. Hittade en bra ställning. Satt jag längst ut på toalettstolen och lutade mig bakåt var smärta uthärdig. Men sen kom jag inte upp igen. Det tog tid innan jag kom ut till hallen. Sen hade vi trappor ner 2 våningar och det gjorde så ont att gå så jag vände om och gick och satte mig i den sköna ställningen på toalettstolen. Jag satt där och undrade var ambulansen var för jag höll faktiskt på att dö. Det kom ju självklart ingen ambulans för det var ingen som hade sympati för min smärta. Jag fick bita ihop och göra ett nytt försök ner för trapporna.

Väl ute var jag ju tvugen att gå till bilen. Kanske 5 m, men jag hann tänka: Om jag lägger mig ner här på gatan, så kanske Johan fattar att jag är döende. Men icke, eller nu var det ju aldrig så att jag la mig ner. Men vi kom iallafall fram till bilen och jag lyckades hitta en bra ställning i bilen också. Jag överlevde alltså bilresan till Lund, men klockan hade hunnit bli över 22 så portarna till förlossningen var låsta och man var tvugen att ringa för att komma in. Och vet ni vad dom svarade när Johan ringde. Det här fick jag reda på först igår, för Johan har inte vågat säga det tidigare. Dom svarade: Jaja, vi kommer när vi kommer.
Sen kom det en barnmorska och jag kunde ju inte stå upp längre så fick sätta mig innanför dörrarna och hon pratade en massa och satt och sa att det gör inte så ont som du tror... Kärring!
Sen kom vi in på rummet och jag fick byta om. Klockan är nu ungefär 22:30 och den första undersöknigen görs. Då fick förlossningsläkaren och barnmroskan. Den där barnmorskan som sa att de inte gjorde så ont, lite panik. Huvudet var nästan ute! Dom satte en skalp på Elin och såg att hon behövde syre. Vem fick offra sig då.... Jo, jag! Jag kunde inte få någon lustgas för lustgasen och syret gick på samma. Jag fick ingen bedövning alls, eller dom kunde släppa igenom 30% syrgas, men det kan jag lova, det är det samma som ingen lustgas alls! Klockan 22:44 var allt klart. Elin var född!  Den där banrmorskan som sa att det inte gjorde så ont. Hon kom och bad om ursäkt. Hon sa att dom flesta kommer innan för dörrarna och har ont, men dom vet inte vad som väntar. Så henes jobb var att lugna dom, men sen sa hon, men du hade ju verkligen ont!
O fan, tack för den upplysningen.
Hon följde oss till patienthotellet och nör vi kom fram berättade hon för sköterskorna som jobbade där att jag var en exemplarisk förstföderska, så då började jag tycka om henne lite ;-)

(Om någon undrar, när gick vattnet då? Ja, då kan ni undra för det är fortfarande ingen som vet...)


Och jag kan säga att jag är glad att detta inte hände detta året. Vi hade inte ens kommit ut med bilen för all snö.
Snödjupet är nämligen följade:
Fredag 23 cm
Lördag 39 cm
Och idag 48 cm.


Vi har ju firat Elins 1 års dag idag. Det började med sång och paketöppning vid 9 imorse. Sen hoppade Elin ner i badet och gissa vad. Av Eva-Lena fick hon massa badleksaker, så det passade perfekt och Elin hade kul med dom i vattnet.
Sen lagade jag mat och städade lite. Johan lekte med Elin och tyckte att jag inte riktigt tog mig tid för henne på förmiddagen. Men vem har lekt med henne i 364 dagar, jag bara undrar???
Farmor, farfar, farbror Peter, tant Britt, farbror Fredrik, tant Linda och kusin Nils kom. Mormor och morfar skulle också komma, men dom fick vända för all snö. Dom skulle bara komma ner från Karlskrona över dagen, men man fick köra så sakta idag så det det hade tagit för lång tid att komma. Elin får sina presenter av dom på julafton när dom kommer istället.

Och snöat har det gjort hela dagen. Igår var det ju 23 cm snö och nu, i skrivandets stund har det hunnit bli så mycket som 39 cm.

Imorse gick Elin och jag för att hälsa på Moa kl 9 och när vi sen gick hem, 1,5 timmar senare hade det snöat så mycket så man såg inte ens dom spåren vi lämnade efter oss påvägen dit. Det var kul att träffa Moa, henne har vi inte träffat på ett tag. Hon hade många roliga leksaker och många som låter. Och sådana leksaker som låter, dom är bäst.

Vi gick kl 9. Johan skulle egentlige ut och cykla men han var på julfest igår kväll och kom inte hem förrän kl 6 i morse. Eller för att vara exakt 5:53, han var inte så diskret så jag vaknade när han råkade dra igen dörren lite för hårt, och sen när han kom och la sig, då luktade han så illa att jag var tvungen att stiga upp. Hade blivit onykter själv om jag legar kvar i dom ångorna.
Han gick och la sig vid 6 men när vi kom hem när klockan var nästan 11 så hade han stigit upp. Och 2 ggr har han varit ute och skottat snö och så var han med på en av våra promenader. Men så mycket mer orkade han inte. Det blev inte den planerade turen till stan för att inhandla julklappar och gran. Det får vi ta nästa vecka istället.

Under eftermiddagen fick vi besök av farmor och farfar och när dom är här ska Elin envisas med att leka tittut genom att ta sin gröna filt för ansiktet. När farmor och farfar åkte hem fortsatte Elin leka. Hon hade den gröna filten för ansiktet samtidigt som hon gick runt här i huset. Mindre lyckat kan jag säga, men hon är ju inte så smart...

Och sista dagen som 0-åring har det idag varit för Elin. I morgon fyller hon 1 år och sen kommer hon inte ha lyxen att komma in gratis på alla ställen. Nu kommer hon att börja kosta pengar. Tur att det är Johan som ska vara hemma med henne ;-)

Jag tycker iallafall att tiden har gått fort, jätte fort, för fort. Jag vet inte ens vad vi hittat på detta året, det har bara försvunnit! Visst är det kul att Elin fyller 1 år och att hon lärt sig gå och att hon fattar att hon heter Elin och att hon fattar vad hon får göra och inte får göra och att hon förstår skillnad på bebismat och mamma och pappas mat och allt sånt. Men det hade också varit kul om hon kunde få vara bebis lite längre.

20 september är dagens datum och det innebar att Elin för andra gången under sina första 9 månader i livet fick följa med till en vallokal. Denna gången var det kyrkoval och hon skötte sig lika bra som vanligt.

Idag ville Elin stiga upp när klockan var 7:30, det blev frukost och sen fick vi vänta på att klockan skulle bli 9 och vallokalen skulle öppna. Morgonpromenaden idag blev alltså som ni säkert redan listat ut till kyrkan och Elin hade det ärofyllda uppdraget att hålla i röstkortet under promenaden.
Efter att jag har röstat gick vi till Ica. Vi var ju tvugna att köpa dagens tidning eftersom vi skulle vara med i den dag. Artikeln blev faktistk mycket bättre än förväntat, men det går inte att se att det är vi på fotot, det var så litet.

Lite senare på förmiddagen kröp Elin ner i sin säng och somnade. När hon sovit 10 minuter fick vi ett sms. Det var Moa som ville ut på promenad. NU, stod det i smset, men eftersom Elin precis somnat så fick vi hoppa den promenaden. 30 minuter senare så vaknade Elin, så det var ingen lång tupplur. Det var lunchdags och Elin fick den forna favoriten biff stroganoff. Hon spottade ut allting! Hon brukar aldrig spotta ut maten, tycker hon inte om det så sväljer hon men hon öppnar inte munnen för nästa sked, men att spotta, det var något nytt. Kläderna fick ju självklart tvättas och Elin fick vara utan mat. Mellanmål dög inte heller för madam Liedberg och sova på eftermiddagen skulle hon inte heller göra. Trött, skrikig och säkert hungrig tillbringade hon eftermiddagen bland sina leksaker. Men mat skulle hon inte ha, inte ens välling och sova skulle hon inte. Jag misstänker att det är tand nr 9 & 10 som spökar.

Efter vår kvällrunda var det dags för middag och det blev resterna från lunchen. Men det gick inte att få i henne det denna gången heller. Fick slänga det som låg på tallriken (och kläderna hon hade på under kvällen fick också tvättas) och provade istället med tagliateller med grönsaker och det gick mycket bättre, det är nämligen den nya favoriten.
Sen när klockan blivit 19.30 var Elin så trött så det fanns inte så mycket annat att göra än att fixa vällingen. Elin satt i mitt knä i soffan och åt och efter 150 ml var hon så trött att hon somnade, alltså i mitt knä och med flaskan i munnen. Jag fick lägga upp henne i sängen. 30 minuter senare tyckte hon att hon sovit tillräcklingt så gissa vem som är vaken.

Nu har det blivit den 20:de igen och det betyder ju att Elin har blivit en hel månad äldre. 7 månader är hon uppe i nu! En present fick hon dagen till ära, det blev en gåstol. Elin var med i affären och provade ut en. Det blev den med minst leksaker på, alltså den med minst saker som distraherar.


Vanligtvis brukar det var besök på BVC en gång i månaden, men nu när Elin blivit så stor är det bara besök varannan månad. Så vi har ingen aning om varken längd eller vikt, men det känns iallafall när man bär henne att hon har blivit mycket tyngre. 17 augusti ska vi till BVC nästa gång, men vi kanske får redan på längd och vikt lite tidigare.

5 augusti ska vi tillbaka till den platsen Elin föddes, alltså ska vi till Lund. Men vi ska givetvis inte till förlossningen. Vi ska åka till kardiologen och kontrollera Elins hjärta igen. Hon föddes med Kammarseptum defekt, ett litet fel på hjärtat. Hon hade ett hål i skiljväggen mellan kammrarna som var 5 mm när hon föddes. Vi fick åka tillbaka på undersökning när hon var 1 månad och då hade hålet börjat växa igen och var bara 1 mm. 5 mm var jättestort, men 1 mm räknas som inget hål alls av läkarna, men inte av försäkringsbolagen. Elin är alltså inte försäkrad eftersom det inte finns något bolag som vill försäkra ett hjärtsjukt barn (som dom kallar det). Så nästa besök i Lund, det är för försäkringens skull. Och jag undrar hur det kommer att gå men alla datorer och sladdar och maskiner dom kopplar till Elin. Det har ju gått bra när hon var liten och inte rörde sig så mycket, men nu. Haha, det kan nog ta lite längre tid än det gjort dom andra gångerna vi varit där.

För 6 månader sedan föddes Elin. Oj, vad tiden går. Nu är hon så stor att hon vill göra allt själv.
Hon tycker själv att hon är så stor att hon både kan byta blöja och äta själv. Hon ska alltid hjälpa till när blöjan ska bytas och maten tycker hon att hon sköter bäst själv. När det är dags för välling så får hon fixa det själv, men att sitta vid bordet och äta med sin sked får hon inte göra själv. Hon kan, men det blir jätte kladdigt och den mesta av maten hamnar överallt utom i munnen.

Det är inte kul att sitta still längre.
Inte ens i pappas knä.

Han får hålla fast henne...

När vällingen är slut är det dags att lägga sig,
så Elin säger god natt till alla.












Elin för 6 månader sedan.
3,5 timmar gammal.

Nu har tiden gått så fort att Elin hunnit bli hela 6 månader. Fast egentligen är det inte förrän på lördag hon blir det, men vi var på 6-månaderskontrollen igår. Elin har växt och väger 7580 g och är 67,5 cm lång. Nästa gång vi ska till BVC är inte förrän Elin är 8 månader och då ska hon få en extra vaccination (tror den var mot mässling, påssjuka, röda hund) så vi kan åka och hälsa på farmor och farfar i Jordanien i höst.



Nu ska vi snart åka och simma och sen kör vi direkt till Karlskrona där vi ska fira midsommar. Elin missar träffen med sina kompisar idag men hon får ta igen det nästa vecka.

Elin väntar på frukost

Ja, så gammal blir Elin idag. Det ska vi fira genom att åka till Oxie och bada med kompisarna. (Badet har varit bestämt länge och har egentligen ingenting med att Elin blir 5 månader att göra, men vi kan ju låtsas)

Under sina 5 första månader har Elin hunnit med en hel del...

Hjälpa pappa med köket.

Leka kurragömma.

Vara en potatis (iallafall ligga i potatisskålen).

Fjanta sig som pappa.

Sähär kommer tydligen Elin se ut när hon blir lite äldre, men jag förstår inte riktigt hur hennes blå ögon plötsligt skulle kunna bli bruna? Fast hon kommer kanske använda sig av färgade linser :-)

Nej, Elin har inte börjat krypa ännu, men hon övar flitigt på det.


Hon sitter även med vid bordet när vi äter mat. Elin är jätte stolt över att hon kan sitta i sin egna stol och ikväll när vi hade besök av mormor och morfar fick hon för sig att hon hellre vill dricka den mjölk vi dricker än den hon får.

I fredags blev Elin 3 månader. Nu har hon blivit så stor att det till och med kommit fram en tand.
Idag var vi på BVC och då fick Elin två sprutor med vaccin, så nu har hon ett plåster på varje ben att vara stolt över.
Hon är nu 62 cm och väger 6120 g.

Idag blir Elin 11 veckor och denna dagen har spenderats på IKEA i Kalmar. Elin sov hela tiden ovetandes om vad som handlades till henne.
Sen vi kom till Karlskrona i onsdags har hon fått så mycket saker att vi inte vet hur vi ska få plats med allt i bilen när vi ska åka hem.



Elins mamma, alltså jag, råkade för några veckor sedan vara lite kaxig och säga till Johan att jag skulle slå honom i Stockholm marathon. Det kanske inte var så smart och ni som känner Johan vet att det kanske inte blir så lätt.
För 5 veckor sedan började jag iallafall träna och efter ett tag sprang jag tillsammans med Johan. Vi sprang 7 km och jag var ganska trött, fick fuska några meter och gå. Jag frågade Johan om han var orolig och började känna av konkurrensen, men han kände sig väldigt lugn. Han sa även att om han ska springa i mitt tempo behöver han inte byta om för han bli inte ens svettig.  Men igår var jag ute och sprang. Det blev vid Orionstugan och där är slingorna bättre märkta än i Rödeby. Jag sprang på den gula, eller så var det den röda, det var iallafall 2,5 km slingan, det är jag nästan helt säker på. Jag tog mig runt 4 var så det blev 1 mil och det tog "bara" 1 timme och 3 minuter. Så långt har jag nog aldrig tidigare sprungit i hela mitt liv!

(Det är egentligen inte så mycket, för krokodilen och hunden är inte till Elin. Dom ska Melker få när han fyller år).

Igår blev Elin 2 månader och det firade hon med att väga och mäta sig.
Hon väger nu 5400 g och är 60 cm lång.

Jag hade tänkt skriva "en lite bebis i en stor säng" till den här bilden, fast hon är ju inte så liten längre.
(Om hon följt kurvan hon låg på när hon föddes så skulle hon vägt 4400 g och vara 54 cm, men hon är mycket större).

Det får bli en stor bebis i en stor säng istället :-)

Idag blir Elin 6 veckor.